Texten har tidigare publicerats i Jakt & Jägares papperstidning nummer 1/2 2017.
Sedan allt fler privatpersoner äger terrängfordon har även markskadorna efter terrängkörning ökat i stora delar av landet. Framförallt är det skador på våtmarker och ömtåliga marker i fjällområdena som oroar landets länsstyrelser som på olika sätt agerat för att minska skadorna.
Länsstyrelsen i Jämtland drog av denna anledning tillbaka det generella undantaget för jägare att med hjälp av terrängfordon ska kunna transportera sig från närmsta väg till sin jaktstuga i samband med övernattning vid till exempel älgjakt inför jaktsäsongen 2015/2016. Tidigare har jämtländska jägare haft möjlighet att ta sig ut till jaktstugorna med hjälp av terrängfordon även under de perioder som det inte finns snö på marken. Ett förfarande som enbart är tillåten i samband med skogs- eller jordbruk och för statliga eller kommunala tjänstemän i tjänsteärenden. Och för jägare för att kunna transportera ut fälld björn, älg, hjort eller vildsvin till närmsta väg.
All annan terrängkörning med motorfordon är enligt lag och förordningar förbjuden, förutom när det är så pass mycket snö eller is att man kan färdas i den utan att mark eller vegetation riskerar att bli förstörd.
Precis som de flesta redan är medvetna om är det enligt jaktlagstiftningen inte tillåtet att jaga med hjälp av motorfordon. Man får dessutom inte transportera vapen vid körning i terräng, med vissa undantag, varav utforsling av fällt vilt är en av dessa.
I Terrängkörningsförordningen står det dock att man får transportera oladdat vapen i motorfordon på skogsbilvägar och enskilda vägar då dessa inte anses som terräng. Man måste däremot ha ett tillstånd från mark- eller vägägaren för att få använda vägen. Vid snö och om vägen är oplogad får man även använda sig av snöskoter på vägen och då får oladdade vapen tas med utan ett särskilt tillstånd från länsstyrelsen, men du får inte lämna vägen med vapnet i pulkan.
Krångliga och länsspecifika regler försvårar för svenska jägare. I dagsläget är det tillåtet att ha med sig sitt oladdade klass 3, 4 och hagelvapen nedpackat i skoterkälken även utanför vägar i Norr- och Västerbotten. Detta är just specifikt för dessa två län, men inte i resten av landet, vilket försvårar en jämlik viltförvaltning och jaktutövande.
Enligt de båda länsstyrelserna har man gjort detta för att underlätta jakten i bland annat renbetesområdena. För att ingå under den generella dispensen i de två länen måste man däremot ha 5 kilometer från närmsta bilväg, men det är även där de slutar vara lika.
För att få använda skoter vid jakt i Norrbotten får man därutöver enbart förflytta sig en gång per dag, snöskoterns motor måste ha varit avstängd i 10 minuter och jakt får enbart ske 500 meter eller längre från skoterns uppställningsplats dygnet skotern nyttjats. Regler som länsstyrelsen i Norrbotten helt och hållet hittat på själv.
Att det är svårare att till exempel jaga älg i Norrlands inland än i Mellan- eller Sydsverige har jag skrivit om tidigare, vilket än en av anledningarna till att vi har olika jakttider beroende på var någonstans man jagar. Detsamma gäller givetvis även småviltsjakten. Att ha möjlighet att ta med sig sitt oladdade vapen ut på fjäll eller vidsträckta myrar nedpackat i skoterpulka borde inte enbart vara en möjlighet för jägare i Norr- och Västerbotten.
Istället borde länsstyrelserna även göra detta möjligt för jägare som har långt till sin jaktmark i stora delar av inlandet, där frånvaron av plogade vägar, mörka dagar och högt snödjup försvårar jakten på framförallt småvilt under vinterhalvåret.
De generella undantag som finns i de två nordliga länen borde med andra ord även sträcka sig över vissa delar av Jämtlands och Dalarnas län. Man borde vidare även ta sig en funderare kring om man samtidigt skulle tillåta transport av klass 1 och 2-vapen i terräng när man liks är i gång.
Även de jägare som är rörelsehindrade möts av de problem som skapas av att det inte finns en rikstäckande praxis i terrängkörningsfrågan. Just personer som är rörelse- eller funktionshindrade kan via enskilda dispenser från länsstyrelserna använda sig av terrängfordon vid jakt. De kan även sitta i bilar på till exempel älgpass.
Det skiljer sig dock mycket mellan landets olika länsstyrelser beroende på inom vilket län jägarna är bosatta. Om man som rörelse- eller funktionshindrad jägare ansökt om dispens i ett län gäller det inte i ett annat, vilket rimmar illa med hur landet Sverige ser sig självt.
Trots att landsbygdsminister Sven-Erik Bucht lovat att det skulle bli en förändring på detta redan innan jaktåret 2016/2017:s början har dessvärre inte mycket skett. Nu är det bara att hoppas att han hinner få något gjort i saken innan nästa höst, såhär kan vi ju inte ha det.
Christer Mattsson
Ordjämten 