Naturvårdsverket föreslog i mitten av april i år i ett yttrande till regeringen att de bland annat skulle kunna stävja en del i vargproblematiken genom att alla beslut som rör vargjakt ska vara beslutade och väl förankrade redan året innan. En sak som minst sagt kan förminska den problematik som varit under de senaste åren där miljöorganisationer systematiskt överklagat jaktbeslut bara några dagar eller timmar innan de ska verkställas.
Verket föreslog även att de bland annat ska kunna överklaga jaktbeslut även på andra arter än de större rovdjuren, fast då enbart hos en av landets 12 förvaltningsrätter, nämligen Luleå förvaltningsrätt. Mer om det kommer dock längre ner i texten.
Yttrandena från remissinstanserna har sin bakgrund i regeringens promemoria ”Ändring av jaktförordningen och förordningen om allmänna förvaltningsdomstolars behörighet” som skickades ut under början av mars 2015 från Näringsdepartementet. Näringsdepartementet är numera det departement som ansvarar över bland annat regeringens landsbygds-, skogs-, lantbruks- jakt- och fiskefrågor och slogs ihop med det före detta landsbygdsdepartementet i och med den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringsbildningen 2014.
Det totala antalet remissinstanser för regeringens promemoria var 51 stycken varav de flesta var landets olika länsstyrelser, men även Världsnaturfonden, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Naturskyddsföreningen och Lantbrukarnas Riksförbund var representerade i listan. Svaren skulle dessutom vara inlämnade senast den 20 april 2016. Promemorian innehåller inte heller enbart de ovan nämnda förslagen, utan man föreslår även en del förändringar i den svenska jaktförordningen, vilken i anknytning till jaktlagen reglerar jaktens utförande i landet.
Promemorian går därmed att från början vara ett välkommet förslag för att försöka få bukt med den svenska havererade förvaltningen av våra stora rovdjur till att vara lite sisådär mellanmjölksaktig. Efter de olika turerna i vargfrågan ansåg regeringen att det därutöver de ovan nämnda förslagen vore logiskt att föra in en domstolsprövning som även skulle gälla för övriga skyddade arter. En bisats som i värsta fall kan få betydande konsekvenser för jakten på bland annat björn, lodjur, skogshare, bäver, gråsäl, järv och mård. Och där man därutöver från regeringens håll vill att Fågeldirektivet ska kunna räknas med.
Just det sistnämnda blir särskilt intressant då förslaget med andra ord även kan innebära att förvaltningsrätten har rätt att stoppa jakt på både de ovan nämnda arterna och därutöver skogsfågel såsom järpe, orre och tjäder. Arter som på något sätt inte hotas av jakt i Sverige, men som Europeiska Unionen ändå klassat som sällsynta och skyddsvärda ur ett centraleuropeiskt perspektiv. Helt enkelt någonting som vi svenska jägare och naturbrukare fick med på köpet från vårt medlemskap i EU.
Förslaget som från början hade kunnat medföra något riktigt sunt och välbehövligt till landets havererade rovdjurspolitik har nu med andra ord utvecklats till någonting som kan försvåra jaktutövningen för ett flertal av landets hundratusentals jägare. Och jag är kritisk till att om förslaget i sin helhet går igenom och Naturvårdsverkets jurister får som de vill kan vi med andra ord räkna med att den tragikomiska överklagandecirkusen i framtiden inte enbart kommer att handla om vargjakt, utan nu istället nästintill all småvilts- och rovdjursjakt.
En annan, mindre negativ del i förslaget och som dessutom kan komma oss svenska jägare till nytta är att överklagandena nu enligt förslaget enbart kommer att behandlas på en och samma plats och då på förvaltningsrätten i Luleå. Det hela kan om vi har tur medföra att förvaltningsrätten där då har en större möjlighet att bygga upp en kunskapsbank och en stab som möjliggör snabbare och kanske även något mer genomtänkta beslut i denna viktiga del av de svenska jaktfrågorna.
Det hela kommer minst sagt att bli en intressant fråga och jag hoppas verkligen inte att det bara blir en kortsiktig lösning, utan istället kan utformas till någonting som både de svenska jägarna, landsbygdsborna och rovdjursstammarna har till godo och som förenklar den svenska rovdjursförvaltningen.
Som överklagandecirkusen varit de senaste åren har det visat gång på gång att vi behöver en specialutbildad rättsinstans som handlägger just sådana specifika ärenden. Om den svenska rovdjurspolitiken ska få större chans för en bred acceptans ute i byarna och vid köksborden är det dags att de beslut som rör rovdjur, jakt och glesbygd generellt förankras där problemen är som störst och påverkar människor mest.
Att man valt förvaltningsrätten i Luleå ser jag dessutom bara som positivt då man där har en större chans att få en landsbygdsboende, eller i alla fall en person som har en större förståelse för de landsbygdsboende, i och med närmare avstånd till glesbygd, än om den istället till exempel hade varit belägen i
Ordjämten 